Ponera.
Ponera att du spelar TP med några små tomtar på en gräsmatta i junisolens sken.
Ponera att det är din tur att läsa frågan.
Ponera vidare att frågan lyder ungefär såhär: "Vad heter Dionne Warwicks sjungande kusin?"
Fortsätt att ponera nu, och föreställ dig att tomten inte vet svaret, men du försöker ge en ledtråd.
Ponera att den ledtråd du ger låter ungefär såhär: "You will crack up when You hear the answer..."
Då det blir lite tråkigt att inte få reda på svaret och slutklämmen på min ordvits så fortsätter vi ponera ett slag till.
Ponera alltså att; svaret på vem som är Dionne Warwicks sjungande kusin är: "Whitney Houston"!!!
För att du inte ska gå miste om det enormt dåliga ordvitsande jag försökt mig på, så kan du ju ponera att jag påpekar att Whitney Houston is a freakin' crack ho'....
onsdag, juni 07, 2006
måndag, juni 05, 2006
Livet är en möjlighet det med!
Ibland så måste man bara tycka att livet är underbart.
Speciellt när man får ett jobb man inte trodde att man sökt. Och det visar sig att jobbet går ut på att utsätta sig själv för risk åtta timmar om dan.
Men det finns ju även andra saker som gör livet lättare att leva. Det faktum att man snart kan titulera sig själv statsvetare, vilket jag egentligen inte kommer att vara då det saknas några poäng, är ju en sak som gör den gladaste människa ännu gladare.
Att solen äntligen vågat sig fram bak skogens mörka kam gör ju hela världen lite gladare.
Förvisso önskar man att man slapp sitta inomhus i en 15 kvadratmeter stor lokal tillsammans med 17 andra syretörstande medmänniskor, men å andra sidan; sånt e ju livet.
Luftkonditionering är ju inte allt.
Vad som däremot är allt är pengar.
Jag vill tacka livet, som har gett mig så mycket.
Jag vill även tacka CSN, som inte gett mig så mycket...
När jag tänker efter så är det väl som så att CSN inte gett mig mycket alls, om ens något.
Mina pengar börjar nu ta slut, och den lön jag har att vänta från mitt sommarjobb dyker ju inte upp förrän i slutet av Juli.
Därför vill jag tacka livet som gör det så enkelt att...
Ja, enkelt kanske det inte är. Mina föräldrar är fattiga som små kyrkogående gnagare, och mina bröder har lika mycket pengar som mig. Det här med att klara sig själv och tacka livet för att det givit så mycket är ju bra tycker jag.
Man blir ju kreativ i alla fall.
Vem visste att lite äcklig tonfisk, några vidriga burkar innehållande krossade tomater, ytterligare några burkar konserverade, och skivade, champinjoner, ett gäng pressade vitlöksklyftor, lite färskfrusen dill, salt, peppar, curry och lite kardemumma kunde vara mat för två veckor?
Jag visste det, men jag hade hellre varit lyckligt ovetande om att man faktiskt kan käka samma mat varje dag, till middag och lunch, i evigheters evigheter.
En kille som, till skillnad från mig, inte vet hur tonfisk och krossade tomater ens smakar är vår nationalhjälte TB: den eminente justitieministern Thomas Bodström.
Bodström är en riktigt härlig kille med en lika härlig inställning till livet, och troligen en ännu härligare inställning till god och näringsrik mat.
Huruvida vår nya nationalhjälte gillar escargot eller krossade gettestiklar i gnusvålsbrosk kan jag inte för tillfället uttala mig om, men det jag vet är att han gillar att slakta ungdomar.
Jag har troligen aldrig laddat ner något olagligt, för det skulle ju inte vara schysst mot alla de miljontals småartister som verkligen får en del av kakan när Time-Warner delar upp kvartalsvinsten.
Tvärtom så skiter jag i att ladda ner musik och lyssnar inte alls. Råd att inhandla compacta discar har jag inte haft sedan innan jag började plugga med ekonomiska sanktioner från staten och CSN, så skivförsäljningen påverkas inte det minsta av om jag skulle ladda hem musik eller inte.
Det som de små banden tjänar på är ju att ingen vare sig köper deras musik, eller laddar ner den över internet, och skapar sig en bild av musiken och bandet och eventuellt går på en konsert med detsamma.
För det viktigaste är ju faktiskt att Time-Warner går med några miljarder i vinst.
Jag tror inte jag skulle kunna leva med mig själv om jag visste att jag hämmar Time-Warners vinst på något sätt. Och eftersom olaglig nedladdning av musik jag ändå inte skulle köpt, på något sätt, fråga mig inte hur, påverkar mitt favoritföretags vinster så har jag aldrig börjat med fildelning.
En annan organisation jag älskar är IFPI; där såvitt jag förstår det Time-Warner är medlemmar. Det är alla medlemmarna i IFPI som är de oskyldiga offren. Även medlemmarna i MPAA är det riktigt synd om. För dom lider när ni elaka ungdomar inte tittar på deras fantastiska filmer. De lägger ju ner flera miljoner på att göra de bästa filmer som någonsin gjorts. Och de lyckas alltid!
Nu vet jag inte längre vad jag skriver.
Men slutsatsen är i varje fall att ingen ska ladda hem eller upp olaglig musik och/eller film. För då skadar man alla de okända musiker/filmskapare som ju annars skulle tjänat miljoner på...?
Speciellt när man får ett jobb man inte trodde att man sökt. Och det visar sig att jobbet går ut på att utsätta sig själv för risk åtta timmar om dan.
Men det finns ju även andra saker som gör livet lättare att leva. Det faktum att man snart kan titulera sig själv statsvetare, vilket jag egentligen inte kommer att vara då det saknas några poäng, är ju en sak som gör den gladaste människa ännu gladare.
Att solen äntligen vågat sig fram bak skogens mörka kam gör ju hela världen lite gladare.
Förvisso önskar man att man slapp sitta inomhus i en 15 kvadratmeter stor lokal tillsammans med 17 andra syretörstande medmänniskor, men å andra sidan; sånt e ju livet.
Luftkonditionering är ju inte allt.
Vad som däremot är allt är pengar.
Jag vill tacka livet, som har gett mig så mycket.
Jag vill även tacka CSN, som inte gett mig så mycket...
När jag tänker efter så är det väl som så att CSN inte gett mig mycket alls, om ens något.
Mina pengar börjar nu ta slut, och den lön jag har att vänta från mitt sommarjobb dyker ju inte upp förrän i slutet av Juli.
Därför vill jag tacka livet som gör det så enkelt att...
Ja, enkelt kanske det inte är. Mina föräldrar är fattiga som små kyrkogående gnagare, och mina bröder har lika mycket pengar som mig. Det här med att klara sig själv och tacka livet för att det givit så mycket är ju bra tycker jag.
Man blir ju kreativ i alla fall.
Vem visste att lite äcklig tonfisk, några vidriga burkar innehållande krossade tomater, ytterligare några burkar konserverade, och skivade, champinjoner, ett gäng pressade vitlöksklyftor, lite färskfrusen dill, salt, peppar, curry och lite kardemumma kunde vara mat för två veckor?
Jag visste det, men jag hade hellre varit lyckligt ovetande om att man faktiskt kan käka samma mat varje dag, till middag och lunch, i evigheters evigheter.
En kille som, till skillnad från mig, inte vet hur tonfisk och krossade tomater ens smakar är vår nationalhjälte TB: den eminente justitieministern Thomas Bodström.
Bodström är en riktigt härlig kille med en lika härlig inställning till livet, och troligen en ännu härligare inställning till god och näringsrik mat.
Huruvida vår nya nationalhjälte gillar escargot eller krossade gettestiklar i gnusvålsbrosk kan jag inte för tillfället uttala mig om, men det jag vet är att han gillar att slakta ungdomar.
Jag har troligen aldrig laddat ner något olagligt, för det skulle ju inte vara schysst mot alla de miljontals småartister som verkligen får en del av kakan när Time-Warner delar upp kvartalsvinsten.
Tvärtom så skiter jag i att ladda ner musik och lyssnar inte alls. Råd att inhandla compacta discar har jag inte haft sedan innan jag började plugga med ekonomiska sanktioner från staten och CSN, så skivförsäljningen påverkas inte det minsta av om jag skulle ladda hem musik eller inte.
Det som de små banden tjänar på är ju att ingen vare sig köper deras musik, eller laddar ner den över internet, och skapar sig en bild av musiken och bandet och eventuellt går på en konsert med detsamma.
För det viktigaste är ju faktiskt att Time-Warner går med några miljarder i vinst.
Jag tror inte jag skulle kunna leva med mig själv om jag visste att jag hämmar Time-Warners vinst på något sätt. Och eftersom olaglig nedladdning av musik jag ändå inte skulle köpt, på något sätt, fråga mig inte hur, påverkar mitt favoritföretags vinster så har jag aldrig börjat med fildelning.
En annan organisation jag älskar är IFPI; där såvitt jag förstår det Time-Warner är medlemmar. Det är alla medlemmarna i IFPI som är de oskyldiga offren. Även medlemmarna i MPAA är det riktigt synd om. För dom lider när ni elaka ungdomar inte tittar på deras fantastiska filmer. De lägger ju ner flera miljoner på att göra de bästa filmer som någonsin gjorts. Och de lyckas alltid!
Nu vet jag inte längre vad jag skriver.
Men slutsatsen är i varje fall att ingen ska ladda hem eller upp olaglig musik och/eller film. För då skadar man alla de okända musiker/filmskapare som ju annars skulle tjänat miljoner på...?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
