High Tech...

...En skola för hajar, inriktad på ingenjörer...

MAT

Nu har jag ätit jättemycket. Så jag är riktigt mätt.
Hur lång är du då?
Hur så?
Jo, men du blidde ju riktigt mätt...


Förlåt mig. Men jag fick ett infall, att skriva ner en dålig ordvits...
Hoppas ni kan ursäkta mig!

Kram!

Nya inlägg

Det finns en bok.
Skriven av en författarinna.
Den ska man nog läsa tycker jag.
Började läsa den alldeles nyss, och gillar stilen.
En speciell sak med boken är att huvudkaraktären, bland mycket annat, samlar på ord.
Och eftersom ordens hem är här, så tänkte jag att jag skulle rekommendera boken till alla er som aldrig läst en bok om en flicka som samlar ord.
Så, sagt och gjort, jag rekommenderar varmt vinnaren av Augustpriset 2006! Läs den!

Susanna Alakoski - Svinalängorna.

Fläskkotlett

Jag har läst medie- och kommunikationsvetenskap, där får man bland annat lära sig ett och annat om skillnaden på opinionsförmedling och opinionsbildning...

Aftonbladet har börjat med en äcklig sak kallat mustaschkampen, där stackars män skall tvingas spara mustasch, fotografera sig själva med densamma och vara med i någon tävling.
Allt detta för att rädda livet på folk som har prostatacancer, eller möjligen förebygga utvecklingen av cancer i prostatan.
Hur rimmar detta då? Illa såklart. Ingen blir frisk från, eller undviker, prostatacancer bara för att de odlar mustasch. Det är ju såklart pengarna det genererar när man skickar sms och röstar på den snyggaste mustaschen, som senare påstås gå till cancerfonden, som räddar liv.

Pengar räddar liv, inte mustascher!!!

Sen så kan man ju fråga sig om det är ett ändamål som helgar medlen... Detta med att samla in pengar till cancerfonden genom att ett nyhetsmedium agerar opinionsbildare...

Tjaaa. Aftonbladet tjänar ju massa pengar på att man går in på deras hemsida och tittar på bilderna, då det ju är späckat med reklam överallt på aftonbladet.se...


Bra tänkt aftonbladet, men jag tycker ni begår justitievåldtäkt (vad det nu kan vara...?)!

Som protest tänker jag raka mig enbart på överläppen ett tag framöver, och då jag tyvärr inte har någon rejäl skäggväxt, utan en ganska blek kopia av ansiktsbehåring, tänker jag inte heller knäppa kort av mitt ansikte, utan låter var och en föreställa sig styggelsen!

Idag satt jag i solen och väntade på bussen, med mitt "skägg" då en man med en systemkasse vågar sig fram och sätter sig bredvid mig.
Efter en liten stund säger han någonting, så artig som jag är plockar jag av mig mina hörlurar och frågar vad han sa. "Blommor?" upprepar han då och pekar på min stora pappkasse med en ganska stor fikus i. (Och fikus är här synonymt med krukväxt...)
Mannen med systemkassen har på sina kinder rejäla fläskkotletter (här kan vi även kalla fläskkotlett för sideburns eller monsterpolisonger), kanske en aning illa skötta, men ändå något en raggare kan få höjt självförtroende av.

Tidigare i mitt korta liv har jag inte samtalat mycket med kotlettbeprydda män, så jag tror att det var min protest mot aftonbladet som opinionsbildare som inbjöd till samtalet.
Vi hade något gemensamt han och jag, ansiktsbehåring!

Coolt som sjutton tycker jag, en ny värld har öppnat sig för mina ögon!
Det var allt jag hade att rapportera för tillfället!

Ibland undrar man...

... om man är riktigt korkad eller bara stendum.

Varför i hela friden skulle jag vilja göra om layouten på min blogg, när jag i samma andetag tar livet av min superintressanta sitemeter???

Tjaaa, någon anledning finns det säkert, för det var precis vad jag gjorde det.
Och nån länk till nåt annat gjorde jag mig säkert av med i samma veva.
Och inte blev det mycket snyggare heller...

Summan av den kontenterade, eller möjligen kontaminerade, kardemumman är som följer: Back up! Säkerhetskopiera filer!

Men när man inte är datanörd så vet man ju inte sånt... Det är för avancerat!

Så nu är jag helt plötsligt nere på 1 enda liten besökare. Och den besökaren är... JAG!

Det finns så mycket här i livet som man inte kan förklara...

Hej alla glada.
Ibland här i livet så kan man bli extra glad.
Lite sådär lycklig liksom, komma in i ett glädjerus.

Det jag nu ska berätta om påminner inte alls, på något sätt, om ett glädjerus.
Däremot kan man kanske prata om lite fascination kanske?
Eller åtminstone förvåning.

Nu tycker jag att vi struntar i vad det kan påminna om och kommer till saken, liksom...

Så här är det. När man går in på min lilla blogg, som inte uppdaterats på snart ett år, så registreras det med ett litet fint program, vilket gör att jag i efterhand kan kolla från vilken sida mina besökare har tagit sig hit.
Flera, de flesta, har av misstag klickat sig hit när de gjort en sökning på google efter något som jag möjligen nämnt i något inlägg.

Även om jag nämnt något av det man söker genom google så är jag helt på det klara med att jag aldrig, notera användningen av begreppet ALDRIG, har skrivit det som personen som besökt google egentligen söker. Jag bidrar alltså inte med svaret på frågan.
Vad frågan än må vara.

Utan att säga att min blogg inte tjänar något syfte i denna värld, vill jag bara göra detta klart innan jag går vidare; på min blogg finner du inga svar, vad din fråga än är, och om det verkar som om du funnit svaret på din fråga på min blogg; då är din fråga felställd!!!


Nu går vi vidare, även om vi håller oss i farvattnen efter det jag just diskuterat.

Några av sökningarna på google, som jag hyperlinkar varje gång för de sällsynta tillfällen då du inte skulle kunna adressen eller ha en för gammal browser som inte kan komplettera när du bara skriver google i sökrutan, som slänger upp min blogg som ett prioriterat sökresultat är ganska underliga, andra väldigt förståeliga.

Om du till exempel söker på ordvist får du upp min blogg väldigt högt, faktiskt både som träff nummer ett (1) och två (2)!!!

De sökningar som jag nu ska redogöra för är, jag vill bara först klargöra detta, verkliga sökningar som någon dåre verkligen tagit sig tid att, med sina psoriasisbeklädda pekfingrar (troligen i alla fall), genomföra, det vill säga att dunka ner tangenterna i den ordning som krävs för att genomföra en sökning på google.

En sökning som gjorde mig lite glad är följande; en komplett dåre, idiot eller möjligtvis en katt eller ett annat fyrfota djur har faktiskt sökt efter dionne warwicks kusin. Och tror du att google tillhandahåller träffar på en så urbota dum sökning? Uppenbarligen, för om man klickar på första träffen kommer man: ... HIT!
Är det inte dumt så säg...


En något dummare sökning, som faktiskt gjorde att jag ansträngde mina ansiktsmuskler och lade mig till med ett temporärt leende, är följande sökning... Nog är det smickrande att en ballongskalle tagit sig till min blogg genom en sådan korkad sökning...

Vi fortsätter med sökningarna. När det gäller det svenska språket är det faktiskt ganska många som inte förstår sig på varför man ska kunna så många olika ord. Det räcker väl med tjabba och tjena och liksom och läget... Men jag säger: ICKE!
Ett av de orden jag brinner extra mycket för är faktiskt "Ponera".

Ponera då att du skulle vilja söka efter det ordet på google... Och ponera vidare att du får upp några relevanta träffar, och tänk nu för all del på att google lägger de mest relevanta träffarna högst upp...

Lite kul tycker jag... (och hajjar du inte vad som är kul klickar du på tok för lite på mina länkar jag lägger in i texten... Klicka nu på länken ovanför denna mening!!! "mest relevanta" har jag gjort till en liten länk, så klicka där och begrunda dina synder!!!)


Men det bästa som någonsin hänt mig, eller kommer att hända någon som kommer att hända mig senare, om jag och den personen som det händer lägger händerna på varandra så tycker jag att vi händar varandra... Eller nåt.

Hur som helst så är det sökningen efter "definition av en nationalhjälte".
Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka sökresultatet, är det så att det är möjligt att JAG, petit moi, är definitionen av en nationalhjälte?
Eller är det som så att det är jag som sitter inne med definitionen av begreppet nationalhjälte?

Jag känner mig som en nationalhjälte, det är inget att diskutera.
Jag är ju faktiskt en väldigt bra människa.
Ingen har någonsin mördat mig, i det liv jag lever just nu, och det känns som om jag är en förebild för, tjaa, för alla faktiskt.

Och varför är då just jag en förebild för alla, oavsett nationalitet?
Joo, för att jag tycker att jag är bra, och det är väl det man ska tycka om sig själv.

Så, alla ni där ute som känner att ni hittat svaret på definitionen av en nationalhjälte på min blogg; ÄT SKIT!!!

Och va lite uppmärksamma va!
Jag sa ju tidigare att ni inte hittar svar på någonting här, och om det verkar som om ni gör det, måste ni ställa frågan igen, men denna gång på rätt sätt!!!

Vad jag just skrivit om defionitionen av en nationalhjälte är ju bara blaj, jag har inte ens ansträngt mig för att få det grammatiskt korrekt!!!

Så ge upp va.
Och sök igen!


Men hur det än låter, i min lilla irriterade ton, så älskar jag er alla!!!

Puss och kram!