Joe Labero och Las Vegas.

”Jag har länge varit nära att få min egen show i Vegas. Men i slutändan tycks det omöjligt – om man inte är homosexuell, jude eller amerikan. Ja, jag vill ju självklart inte låta fördomsfull, jag är bara krass. En blond svensk viking har svårt att hävda sig mot de hierarkier som styr i Vegas – där makten består av judiska buisnessyndikat, amerikanska dollarmiljonärer och homosexuella artistbokare."
-Joe Labero

Jaaaaa du...
Detta fick jag höra om för några timmar sedan då jag lyssnade på Pang Prego på den statligt ägda radiokanalen P3.
Några väldigt intressanta analyser av uttalandet och en högläsning av citatet från tidningen Resumés (tidningen som har valt att publicera den intervju där citatet återfinns) förlag fick plats i programmet.

Jag orkar inte just nu gå in på citatet, men kan ju bara göra en liten association från Labero och Vegas till en ganska nyligen släppt singel; efter lite kikande på nätet tror jag att den släpptes den 12/3-07; med och av Natascha Bedingfield som heter "I wanna have Your babies" där den första versen lyder:

What happens in Vegas stays in Vegas,
But what if it don't?
What happens in my head stays in my head,
But sometimes it won't.
What if you knew what I was thinking?
Would it make you like "Whoa!"?
I don't wanna risk putting my foot in this
So I keep my mouth closed.

Jag råkade höra en intervju med damen ifråga på samma eminenta radiokanal¨, i programmet P3 Star, och låten analyserades i småbitar av Natascha och programlederskan fröken Bråding.

Den första versen tycker jag att Labero borde spela om och om igen för sig själv där han ligger på sitt hotellrum och gråter över sina missade chanser här i livet, och känner ilska mot judar, homosexuella och amerikaner.

Helt klart är ju att det som händer i Vegas den här gången inte fick stanna där, eftersom Joe berättade det för tidningen Resumé och i förlängningen hela svenska folket, och nu börjar vi ju märka vad som händer om det inte stannar i Vegas.


Det var första två raderna, nu kommer vi till rad 3 och 4. Ibland tänker man saker som faktiskt borde stanna inuti skallen, men den här gången gjorde de inte det...

"What if you knew what I was thinking?
Would it make you like "Whoa!"?"

Jaaa, Joe, nu när jag fick reda på vad du faktiskt tänker, så blir det liksom Whoa!


" I don't wanna risk putting my foot in this
So I keep my mouth closed."

Detta är nog ett av de viktigaste sakerna i hela versen. Fram tills nu har Joe bara filosoferat och faktiskt följt Nataschas text till punkt och pricka, men han struntade i den sista grejen, att hålla munnen stängd.


Kanske är det som så att Joe hörde Nataschas sång och tänkte att han faktiskt också var lite nyfiken på vad som skulle hända om det inte stannade i Vegas, i hans huvud, vad folk skulle tycka om honom då, och att han troligen var lite modigare än fröken Bedingfield, så han vågade faktiskt trampa rakt ner i klaveret.


Nu är vi åter till debatten om farliga dataspel, tv, musik och så vidare.
Om man spelar Postal 2, kommer man då och gå ut med en spade och slå ihjäl folk och sparka fotboll med deras huvuden?? Om man lyssnar på Marilyn Manson, blir man ond och skjuter bilister med snipergevär då?
När man kollat på motorsågsmassakern, blir man en själv?

När jag nu väldigt hastigt visat på att Joe Labero lyssnat på en farlig låt av Natascha Bedingfield och bestämt sig för att leva ut låten tycker jag att vi en gång för alla kan enas om att det är livsfarligt med musik i alla fall!!! Musikens påverkan på psykiskt instabila personer är oerhört stark, och nu har den tydligen påverkat en blond svensk viking dessutom!
SKANDAL!


Eller?...